Seglar med Måsarna.

Efter nästan två månaders tävlande och tränande i Australien. Långt ifrån familj, vänner och Sverige känns det ganska normalt att man börjar tänka en del. När jag tänker gillar ja att skriva, så här går dagens tankar.

Efter 11 års som proffs inne på mitt 12 år nu 2019.

Som 32 årig (tjej )känner jag som men somliga skulle nog kalla mig kvinna.

När jag var yngre brottades jag aldrig med känslan av att tiden hinner ikapp mig, att det bara finns en viss tid för vissa saker i livet.
Allt kändes oändligt och som att jag ägde framtiden.

Men nu är det som tiden visar sig runtomkring mig, familjen blir större, syskonen är inte bara mina längre dom har egna familjer att ta hand om, vännerna formar sina liv efter sina partners och jobb, föräldrarna visar tecken på att deras styrka inte vara förevigt och att vår närvaro för dom är väldigt betydelsefull.

Bakom mina ögon som visar mig världen ökar historian, och det är genom historian man lever den nya dagen. Med mening att allt upplevs olika för varje dag och erfarenhet som finns hos en.

Jag vaknar varje dag med en strävan, ett hopp, en längtan och en förväntan. Att en dag kommer min dag, en dag kommer allt falla på plats. Alla timmar all träning allt kommer visa sig, som en ett stormigt hav som äntligen lugnar ner sig och blir alldeles stilla, kristall klart och bara väntar på att jag ska segela på det till solen går ner, och vakna upp till ljudet av måsarna och synen av en oändlig horisont fylld med livets värme och kärlek.
Med en vetskap att jag måste styra seglet i den riktning naturen visar.

Just nu är ja på Sydneys flygplats, sitter på ett ganska dyrt kaffe och äter pannkakor med frukt och sirap fyllda med en smak av smör och kanel.
Det är det godaste jag ätit på länge. Bredvid mig sitter en spansk talande ung kvinna som pratar i telefon oavbrutet från det att hon satte sig ner. Jag kan inte spanska men jag hör att hon låter glad fylld av energi och upplevelser som hon berättar om.
Normalt sätt hade det nog stört mig en del att hon satt och pratade en halvmeter ifrån mig. Men hennes ljudvågor är behagliga mjuka eller bara glada kanske.

Jag är på väg till en fransk ö som ligger 3 timmar utanför sydney. New Caladoina. Där ska jag spela nästa tävling som är en Proam event, det ska tydligen vara väldigt vackert där.

Har varit i Adeladie i 3 dagar och jobbat hårt på lite sving förändringar som ja tror på. Det är en process så jag har inte allt för höga förväntningar på denna veckan. Men jag vet vad jag kommer förvänta av mig själv. Det är en bra plan, smarta beslut och 100 tillit till det slag jag valt.

Känner mig stark mentalt på banan, mindre orolig och ser mer möjligheter än faror. Vilket inte är givet i detta spelet.

Ibland frågar jag mig själv vad det är som driver mig att göra detta, ibland hör ja andra människor fråga mig samma sak bara genom att titta på mig.

När jag ska svara på frågan till mig själv känns det som en stark blod ådra som går igenom hela kroppen. Kärleken till spelet golf och dess utmaningar och möjligheter ger näring till mitt sätt att leva, ger kraft till att blodet pumpas runt.
Ger ett svar på en uppgift i livet jag kan förhålla mig till.

Jag kan inte bara vakna upp och segla utan att jag lärt mig att segla.
Vissa växer upp med en känsla av att de kan segla redan innan dom provat, vissa med en känsla av att jag kommer aldrig lära mig segla som kommer aldrig prova, vissa ser inte ens segelbåten, vissa provar men ger upp ganska snabbt och väljer en moterbåt eller någon att segla till dem.
Vissa, vissa som mig måste lära sig själva för dom litar inte på någon annan, och dom tror heller inte att dom kan föränn dom visat för sig själv att det verkligen går, igenom storm, genom regn och även i solsken.

Men egentligen är lära sig segla ett lyxproblem.

Vissa har inget val.

Dom har inte tillräckligt med mat eller någonstans att sova eller är sjuka och kämpar för överlevnad.

Även fast det kan kännas som en överlevnads uppgift ibland där ute på havet.

Fast då påminner jag mig själv om att bakom horisonten finns det massor av land att gå av på.
Och massor av livbojar om man känner för det. Men inte just nu för nu seglar jag.

Kramar Viva Victoria

Senaste inlägg
Showing 2 comments
  • Mark
    Svara

    Very few people have the abilities you have.
    Beautifully written, from someone with a beautiful soul and the true nature of a warrior.

  • Kristina Scholdstrom
    Svara

    Viva du är en inspiration! Många människor lever ett helt liv utan följa sina drömmar och det som betyder mest för dem. Jag tycker som du LEV här och NU och gör det som du brinner för och ger dig glädje i livet! Det är så härligt att ha en passion och vi följer med dig på alla dina resor, segrar och besvikelser. Fortsätt att alltid vara positiv det kommer att ta dig långt i livet.

Kommentera inlägget

Börja skriva & tryck enter för att söka