Reflektion, känsla och fakta,

Hej,

2018 säsong har varit annorlunda på vissa sätt men väldigt lik på många.

Tydlig plan, och ett nåbart mål.

Detta och detta skulle göras, så här skulle ja tänka, så här skulle ja träna, dom här placeringarna skulle jag uppnå dessa kvalen skulle ja klara. Balans med vänner och vila, fokuserad träning och välplanerade tävlingar.

Sommarens värme har bytt mot vackra höst färger och skånska blås tiden är här. Säsongen sprang förbi mig igen. Hade som mål i år att ta det lugnare, inte spela allt. Hinna med att landa.

En av de saker ja har svårt för, jag vill aldrig sluta försöka och en ny chans att försöka kan ja sällan stänga dörren till. Viljan och vetskapen om att det kanske kommer gå denna gången.

När jag slog ut på 18 tee igår i Norge och ja visste att det var min sista tävling tills kvalet i december blev ja lättad. jag var trött, fokus fick ja leta efter och längtan att få bara vara hemma och träna och träffa familj och vänner var stark.

Det är bra att vara en fighter i många avseenden men i vissa kan det även skada. Jag bröt min första tävling i karriären för två veckor sen i England. Jag stukade visserligen foten när jag hoppade av hyrbilsbussen på flygplasten så jag hade ont i varje sving men min mentala känsla under rundan var tom, fighten var över och jag ville inget helare än därifrån. Efter ett samtal med min tränare och pappa beslöt ja mig för att bryta.

Det var en konstig känsla, som om det var första gången ja gjorde något för att jag själv skulle må bra.  Har lätt att jobba igenom smärta och tuffhet för ja ser det bara som en svaghet men denna gången lätt ja mig vara svag. Jag köpte en ny biljet, tog mig till Heathrow och satt bara rakt fram bland alla människor och bara tittade, mobilen låg i väskan, kraften i kroppen var tung och tårarna rann ner för kinderna. orkade inte bry mig om folk orkade inte ens förstå min känsla bara lätt den vara.

Hemma två-tre dagar sen vidare till en familje golfresa utanför London där vi spelade 4 dagars links golf, det gav mig energi och glädje till golfen igen.

Sen direkt vidare till Swedish golf Tour finalen i Norge. Där jag reste med Isabella Ramsay och Anna Svenstrup och vi hade det så grymt hela vägen, vänner ja inte vill vara utan. Golfen gick bra, vissa problem ja upplevt under säsongen var som borta och jag kände enkelheten igen. Sköt 75-75-74 och kom på 22 plats, ingen topp placering men jag måste erkänna att jag blev glad över resultatet och fick massa positiva känslor med mig.

Nu är det 2 månade kvar av bra träning och vila till Europatourkvalet i December i Marrocco.

Ser fram emot denna tiden och vet vad jag behöver göra fram tills dess.

Visst önskar jag att jag satt här och skrev om alla mina framgångar och att jag kunde bevisa för mig själv och er att denna säsongen var min. Men vad jag kan säga är att det var lärorik och även fast jag inte har alla mina pussel bitar på plats så är ja ett steg närmare.

Och visst jag har hållit på länge och ja är inte en världstjärna än men jag är Viva och med den vetskapen finns det bara en slutstation på denna saga och det är som i alla andra sagor… LYCKLIGT:)

Hörs snart/ ta hand om er Kramar Viva

Senaste inlägg
Comments
  • My Leander
    Svara

    Du är bäst Viva!! Fortsätt kämpa!! Ser fram emot att se dig på kvalet

Kommentera inlägget

Börja skriva & tryck enter för att söka